Gunnars Bokblog

Den här texten publicerades först i Kalmarposten den 2 april 2025.

Sveasagorna

Linus de Faire

Albert Bonniers Förlag

363 sidor

Från mitten av 1800-talet fram till 1920-talet emigrerade cirka en och en halv miljon svenskar till Nordamerika. Efterhand återvände ungefär en femtedel till Sverige. Denna dramatiska händelse i den svenska historien är väl känd. Dels för att så många svenskar har släktingar som emigrerade, men kanske framför allt på grund av Vilhelm Mobergs romaner om den första vågen av utvandrare till USA, och på senare tid av musikalen Kristina från Duvemåla som bygger på Mobergs böcker.

Vad som är mindre känt är att under samma tid utvandrade cirka 5000 svenskar till Brasilien som behövde arbetskraftsinvandring och som lockade med subventionerade resor och jordlotter. Runt 1910 gick en våg av emigranter från norra Sverige, främst från Kiruna, till Brasilien. Projektet blev ett misslyckande. Minst en tredjedel återvände till Sverige. Många av svenskarna som blev kvar i Sydamerika sökte sig till Argentina.

Om denna för många helt okända delen av den svenska historien har Linus de Faire skrivit romanen ”Sveasagorna” om en familj, Ester och Sixten och deras sju barn, som efter storstrejken 1909 reste till Brasilien. De lockades av löften av den brasilianska staten, bland annat i annonser i tidningarna i Kiruna, om en ljus framtid. Romanens två huvudspår är dels skildringen av familjens första tid i Brasilien, och dels förhållandena i Argentina dit de flyttade när situationen i Brasilien blev ohållbar. Argentina styrdes under den här tiden av olika militärdiktaturer, den värsta efter militärkuppen 1976.

”Sveasagorna” är en bok om kamp och överlevnad. Kampen för att överleva till nästa dag i en värld där det inte finns någon annan rättvisa än den man kan skapa själv med hjälp av våld eller list. En kamp där barn tvingas ta ansvar när de vuxna sviker, och där man aldrig vet vem man kan lita på. Och mitt i misären handlar det om att bevara sin mänskliga värdighet och tron på en bättre framtid. Och till slut handlar det om att finna sin identitet.

Linus de Faire har skrivit en dokumentärroman som är fullständigt trovärdig och övertygande. Efter omfattande forskning och bakgrundsarbete skriver han som om han själv sett och varit med om det som skildras. Han ryggar inte för det fasansfulla i Brasiliens urskog eller i militärjuntans tortyrkammare, men han frossar inte i detaljerna. Den sakliga redogörelsen för detaljer och händelser förmedlas genom en litterär skildring av människorna i berättelsen. Deras liv, deras tankar och känslor och deras förhållande till varandra.

Gunnar Molin

recensent