Gunnars Bokblog

Den här texten publicerades första gången den 27 november i Kalmarposten.

Baumgartner

Paul Auster

Översättning Anna-Stina Johnson

Albert Bonniers Förlag

200 sidor

Paul Austers sista publicerade roman är en lågmäld men koncentrerad berättelse där Baumgartner, en äldre vit judisk författare ser tillbaka och minns personer och händelser från sitt liv. Det första kapitlet, innan Baumgartner börjar minnas och berätta på ett stream-of-consciousness liknande vis, är en snudd på farsartad liten scen där han bränner sig på en kastrull som han glömt på gasspisen, får ett antal oväntade telefonsamtal, ett paketbud ringer på dörren, en kille från elbolaget kommer för att läsa av mätaren, han faller och slår sig i källartrappan, och när elbolagskillen åker för att köpa is till hans värkande knä somnar han på soffan.

När Baumgartner vaknar börjar han tänka på sitt liv. Han tänker på kärleken och på saknaden efter sin avlidna hustru. Han tänker på tidigare generationer, sina föräldrar och far- och morföräldrar. Om invandrarna som kom till Amerika i början av 1900-talet, och på deras strävan att skapa sig drägliga liv. Han tänker på sin egen generation, uppväxt i skuggan av vietnamkriget. Han tänker på sin judiska bakgrund och han tänker på skrivandet.

Mot slutet av boken får berättelsen en ny och starkare förankring i Baumgartners verklighet. Han får kontakt med en kvinna som vill skriva en avhandling om Baumgartners hustrus, Annas, författande. Baumgartner lever upp och engagerar sig helhjärtat i förberedelserna för detta nya projekt. Men innan kvinnan som skall skriva avhandlingen hinner komma till Baumgartner avslutas romanen med en oväntad cliffhanger. Var den tänkt som en raffinerad avslutning på berättelsen eller ett löfte om en fortsättning?

Paul Auster skriver om livet och kärleken med lätt hand och med en vardaglig men precis stil. Det är sakligt men samtidigt laddat med känslor. Berättelsen om Baumgartner och hans familj beskriver en amerikansk erfarenhet, men det är samtidigt en mycket allmängiltig mänsklig erfarenhet.

Gunnar Molin

recensent