Vad är en ”bra” bok? Är det en dum fråga? Alla vet väl vad som är en bra bok! Eller…alla känner väl igen en bra bok när de läser en? Jag menar…alla vet väl efter att de har läst en bok om de tycker att det var en bra bok? Och om de tvekar att använda ordet ”bra” så vet de väl om de tyckte om att läsa boken? Om de njöt av att läsa boken?
Nu börjar vi närma oss något. När jag skrev recensioner av böcker i Kalmarposten försökte jag att bedöma böckerna utifrån något som jag tänker mig är en allmän uppfattning om vad som är kvalitet i en skönlitterär text. Jag försökte att inte enbart utgå från min egen subjektiva upplevelse av böckerna. Men…nu är det slut med denna strävan efter någon slags objektivitet. När jag nu skriver om böcker i min blogg så kommer jag enbart att utgå från, och förmedla, min egen upplevelse av böckerna. En bra bok är i den här bloggen en bok som jag njuter av att läsa. Jag kommer att försöka beskriva vad jag tror är det som gör att jag njuter av boken, det vill säga bokens kvaliteter för mig.
Och jag kommer att ge böckerna jag läser ett betyg. Betyg är alltid kontroversiellt. Det väckte ett visst uppseende när Aftonbladet förra året beslutade att börja ge ett betyg i en sexgradig skala till böcker de recenserade. En skala från ett till fem plus (+) samt ett minus (-) till de allra mest usla böckerna.
År 1897 infördes en sjugradiga skala med bokstavsbetyg i den svenska skolan, i en fallande skala från A till C. Betygen var absoluta, det vill säga kopplade till kunskapsmål formulerade i läroplanen. Detta system behölls fram till 1962 i folkskolan och till 1968 då den sista årskullen gick ut det gamla gymnasiet. Betygen var A, a, AB, Ba, B, BC och C. Som om det inte var nog med det så kunde lärarna på den tiden, på prov och liknande men inte i slutbetyg, lägga till ett + eller ett – eller ett ? till bokstavsbetyget. Själv hade jag till efter höstterminen 1959 i Rotebro skola i Sollentuna till exempel AB+ i Musik, AB- i Slöjd, B+ i Skrivning och språklära, B i Geografi och B? i Välskrivning.
Jag kommer alltså att ge böckerna jag läser ett bokstavsbetyg och sedan i texten försöka förklara varför jag kommit fram till just detta betyg. Skalan är alltså, som i den gamla skolan som jag gick i:
A Berömlig
a Med utmärkt beröm godkänd
AB Med beröm godkänd
Ba Icke utan beröm godkänd
B Godkänd
BC Icke fullt godkänd
C Underkänd/Otillräcklig
Gunnars Bokblog 