Gunnars Bokblog

Tragedi i tre akter

Agatha Christie 15

På baksidan av mitt exemplar av Tragedi i tre akter står att det är en ”klassisk Agatha Christie – med Hercule Poirot”. Three Act Tragedy kom 1935, och i svensk översättning som Tragedi i tre akter 1937. Ett plötsligt dödsfall under en middagsbjudning avskrivs till en början som oförklarligt, även av Poirot som är en av middagsgästerna. Men när en liknande händelse inträffar vid en annan fest stärks misstankarna att det i själva verket var mord.

Klassisk Agatha Christie och med Hercule Poirot, men här hjälper det inte. Jag blir inte intresserad, varken av persongalleriet eller själva mysteriet. Och lösningen av gåtan, när den kommer, är kanske listig men inte tillfredställande. 

En bidragande orsak till mitt missnöje med Tragedi i tre akter är att den är slarvigt översatt. Översättare är Einar Thermaenius, som var redaktör på Bonniers och produktiv översättare av brittiska deckare men även annan litteratur. I Svenskt Översättarlexikon kan man läsa:

I intervjuer framkommer att Thermaenius hade en medveten, starkt målkultursinriktad översättningsstrategi. I en enkät med översättare som gjordes i Bonniers Litterära Magasin 1953 talar Thermaenius om ”översättarens rätt att förkorta” och tar det för självklart att översättaren äger tolkningsföreträde framför författaren och har rätt att avgöra vad som kan vara ointressant för den egna publiken, i synnerhet vad gäller ”oklara eller illa skrivna partier i originalet”.

Det framkommer även att kritiker ibland uppfattade att Thermaenius ibland slarvade på grund av, som man antog, att han hade haft för bråttom. Jag ger Tragedi i tre akter betyget ett oengagerat Ba.