Tretton vid bordet
Agatha Christie 13
Uppföljaren till Peril at End House kommer 1933. Lord Edgware Dies, på svenska 1935 som Tretton vid bordet, är upplagd på samma berättarsätt som Agatha Christie etablerade redan i debuten med En dos stryknin. Kapten Hastings skriver ner och skildrar hur Hercule Poirot löser ett invecklat mordmysterium. På helt samma sätt som Dr Watson skildrar Sherlock Holmes bravader. Den här gången är det en amerikansk skådespelerska som ber Poirot om hjälp med att få hennes man, lord Edgware, att gå med på skilsmässa. När mannen hittas mördad blir hans hustru misstänkt för mordet.
Som vanligt när det gäller Christies pusseldeckare så är det tillfredsställande läsning för den som gillar att försöka lista ut gåtans lösning och som uppskattar persongalleriet och dialogen när Hastings och Poirot intervjuar de olika inblandade. Men nu kan det finnas plats för en liten varning. Om man läser flera Hastings-Poirotdeckare efter varandra kan man bli lite trött på upprepningarna i den vänskapligt gnabbiga dialogen mellan Hastings och Poirot. Det som med ett halvårs avstånd blir ett kärt återseende blir med några dagars mellanrum en irriterande upprepning.
En av anledningarna till att läsa igenom Agatha Christies samtliga deckare var att söka svaret på frågan om hur bra böckerna som hon skrev i själva verket är. Efter att nu kommit tretton titlar, av totalt 66, in i serien kan jag idag se två problem. Det första är att själva gåtan blir så invecklad och sinnrik att den tar för mycket fokus från berättelsen. Den riskerar att bli ett självändamål i stället för en del av berättelsen. Det andra problemet är att Agatha Christie lägger stor möda på att hitta på olika spännande personligheter i böckerna, och hon är mycket bra på att skriva dialoger, men hon är inte bra, eller intresserad av, att beskriva miljöerna.
Tretton vid bordet är naturligtvis en intressant berättelse för den som gillar brittiska pusseldeckare, men den är inte lika bra som Badortsmysteriet. Jag ger Tretton vid bordet betyget Ba.

Lämna en kommentar