Gunnars Bokblog

Badortsmysteriet

Agatha Christie 12

Nu börjar det likna någonting! Efter ett uppehåll på några år är Poirot och Hastings tillbaka i en snudd på perfekt traditionell pusseldeckare. Peril at End House kom ut i England 1932 och inledde ett gyllene decennium i Agatha Christies karriär med titlar som Mordet på Orientexpressen, ABC-morden, Mord i Mesopotamien, Döden på Nilen och Och så var de bara en (Tio små negerpojkar).

Hastings och Poirot är på semester på den engelska sydkusten. Intill hotellet, i End House, bor en ung kvinna som uppenbarligen blivit utsatt för flera mordförsök, och Poirot tar på sig uppgiften att beskydda henne.

Vägen fram till Peril at End House, som kom på svenska som Badortsmysteriet 1933, var knagglig men trots några riktiga bottennapp så har det hela tiden varit uppenbart att Agatha Christie är en skicklig författare. I Badortsmysteriet faller alla bitarna på plats till en anspråkslös men vacker och tillfredsställande helhet. Som vanligt handlar det om en finurligt planerad historia, ett effektivt berättande och en välformulerad dialog. Det är underhållande att läsa och man blir nyfiken på hur det ska gå. Och om man vill kan man anta utmaningen att notera de subtila ledtrådarna till gåtans lösning som författaren lagt ut i berättelsen.

Titeln Badortsmysteriet var förmodligen mer lockande på 30-talet än den är idag. Hur som helst är boken tveklöst en av de bästa tidiga Christiedeckarna. Jag ger Badortsmysteriet betyget AB.