Gunnars Bokblog

Dubbelstjärna

Robert A. Heinlein

Robert A. Heinlein (1907 – 1988) är en amerikansk författare som räknas till de mest betydelsefulla författarna i science fiction-genren. Dubbelstjärna kom 1956 och i svensk översättning 1961. Den fick Hugopriset som bästa roman 1956. Jag läste den någon gång i slutet av 60-talet och jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra.

Det första som slår mig nu när jag läser om den är att även om den på 50-talet klassades som en science fiction-berättelse så är den långt ifrån vad vi idag skulle kalla science fiction. Visserligen är jorden centrum i ett imperium där stora delar av solsystemet är befolkat, och rymdraketerna far fram och tillbaka mellan planeterna, men bortsett från det så är världen i Dubbelstjärna märkligt lik jorden på 50-talet. Det är som om den tekniska utvecklingen som möjliggjort rymdresor inte gjort nämnvärda avtryck på resten av den jordiska kulturen. När politikerna i boken sitter och följer valvakan i Imperiet så sitter de och räknar med räknestickor.

Så, Dubbelstjärna handlar inte om rymden eller om framtiden. En arbetslös men skicklig skådespelare, Lorenzo Smythe, blir engagerad av företrädare för oppositionspartiet i det stundande valet att agera som dubbelgångare till partiets ledare som blivit kidnappad av det sittande regeringspartiet.

I en kåserande och lite skämtsam jargong skildras den motsträvige skådespelarens förberedelser för det första, och som han blivit försäkrad det enda, framträdandet som dubbelgångare. Dessvärre gör omständigheterna att han tvingas fortsätta i sin nya roll längre än han hade trott.

Dubbelstjärna är skriven i en rapp, lekfull, humoristisk och ibland ironisk stil som faktiskt aldrig blir tröttsam. Huvudpersonerna diskuterar uppdraget och politik. Partiledaren som Lorenzo gestaltar framställs som en liberal mönsterpolitiker. Omutligt hederlig och uppfylld av vilja att föra en politik för rättvisa och jämlikhet. En politik som Lorenzo sympatiserar med och tar till sig. I ett samtal med kejsar Willem (?) formulerar han politiken: ”Men hela vårt expansionistiska program är baserat på principen att frihandel, fri samfärdsel, allmänt medborgarskap, gemensam valuta och ett absolut minimum av imperierna lagar och restriktioner är bra inte bara för den enskilde medborgaren inom Imperiet utan också för Imperiet som sådant.”

Dubbelstjärna är en klassiker. Trevlig men inte lika spännande eller tillfredsställande som jag tyckte när jag var ung. Jag ger den betyget Ba.