Gunnars Bokblog

Mrs Dalloway

Virginia Wolf

I år är det hundra år sedan Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway kom ut. Till jubiléet ger Albert Bonniers Förlag ut en nyöversättning av det kända verket av Eva Åsefeldt. Jag läste Mrs Dalloway för första gången för mindre än ett år sedan. Jag tyckte att den var mycket bra. Att det är en betydande och bra roman är uppenbart, men att försöka beskriva eller förklara den ligger bortom min kompetens. Men jag har funderat lite på översättningar. Else Lundgren översatte Mrs Dalloway 1977 och den översättningen återutgavs senast 2011. Nedan tittar jag på första sidan av boken och jämför Virginia Woolfs original med Else Lundgrens och Eva Åsefeldts översättningar. De skiljer sig naturligtvis på många ställen, jag har markerat med fetstil där det skiljer sig, men den kända första meningen har de båda tolkat på samma sätt:

Mrs Dalloway said she would buy the flowers herself.

Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.

VW: For Lucy had her work cut out for her.

EL: Ty Lucy hade händerna fulla.

EÅ: För Lucy hade fullt upp som det var.  

Jag tycker att de här båda formuleringarna ligger stilmässigt helt nära varandra.

VW: The doors would be taken off their hinges; Rumpelmayer’s men were coming.

EL: Dörrarna skulle lyftas av sina gångjärn. Rumpelmeyers folk skulle komma.

EÅ: Dörrarna skulle lyftas av. Rumpelmayers män skulle komma.

Jag vet inte vem Rupelmayer är, men här föredrar jag folk före män.

VW: And then, thought Clarissa Dalloway, what a morning – fresh as if issued to children on a beach.

EL: Och dessutom, tänkte Clarissa Dalloway, en sådan morgon – rentvagen som för barn på en sandstrand.

EÅ: Och dessutom, tänkte Clarissa Dalloway, vilken morgon – frisk som om den skänkts till barnen på en strand.

Bilden av barnen på stranden är svår att förstå. Rentvagen ser konstigt ut. Här borde översättaren hittat på en egen bild.

VW: What a lark! What a plunge!

EL: Att hissna! Att dyka!

EÅ: Vilket äventyr! Att kasta sig ut!

Hissna och dyka känns inte riktigt rätt. Äventyr och kasta sig ut fungerar bättre.

VW: For so it had always seemed to her when, with a little squeak of the hinges, witch she could hear now, she had burst open the French windows and plunged at Bourbon into the open air.

EL: Ty så hade hon alltid känt det när hon slog upp terassdörrarna på Bourton – hon kunde ännu höra hur gångjärnen gnällde – och omslöts av den friska luften.

EÅ: För så hade det alltid känts när hon med ett litet gnissel som hon fortfarande kunde höra nu hade slagit upp de franska fönstren och på Bourton kastade sig ut i fria luften.

De långa meningarna i originalet kan bli snåriga. I den nya översättningen kan det låta som om det var Clarissa som gnisslade. Och syftningen och på Burton är oklar, och att kasta sig ut i fria luften låter våldsamt.

VW: How fresh, how calm, stiller than this of course, the air was in the early morning; like the flap of a wave; the kiss of a wave; chill and sharp and yet (for a girl of eighteen as she was) solemn, feeling as she did, standing there in the open window, that something awful was about to happen; looking at the flowers, at the trees with the smoke winding off them and the rooks rising, falling; standing and looking until Peter Walsh said,’Musing among the vegetables?’ – was that it? -’I prefer men to cauliflowers’ -was that it?

EL: Så ren, så stilla luften var tidigt på morgonen, fridfullare än här förstås – som en klapp av en våg, som en kyss av en våg, kylig och sträv och ändå (för en flicka på arton som hon var då) högtidlig, för hon kände där hon stod i dörren att något oerhört skulle hända. Hon stod där och såg på blommorna, på träden som fångade rökslingorna, och på råkorna som steg, som sjönk. Hon stod där och såg tills Peter Walsh sade: ”Filosoferar du bland grönsakerna?” -var det så han sade?

”Människor är intressantare än kålhuvuden” – var det så han sade?

EÅ: Så frisk och stilla luften var tidigt på morgonen, stillsammare än här förstås, som ett vågslag, en vågs kyss; kylig och skarp och samtidigt (för en flicka på arton år som hon var då) allvarstyngd, eftersom hon där hon stod vid det öppna fönstret kände att något fruktansvärt var på väg att hända, tittade på blommorna, på träden med röken som ringlade sig upp och råkorna som steg och sjönk, stod och tittade tills Peter Walsh sa: ”Står vi och filosoferar i grönsakslandet?” – var det så han sa? ”Jag föredrar människor framför blomkål” – var det så?

Jag tycker att en kyss av en våg låter bättre än en vågs kyss. Awful motsvaras väl bäst av fruktansvärt. Träden som fångade rökslingorna är en fin bild. Står vi och filosoferar i grönsakslandet anslår en vänligt retsam ton som jag tror passar Peter Walsh. Men Människor är intressantare än kålhuvuden är en mycket bättre formulering än att föredra människor framför blomkål.

Utifrån detta, naturligtvis alldeles för korta, exempel, första sidan i Mrs Dalloway av Virginia Woolf, skulle jag säga att jag föredrar Else Lundgrens översättning från 1977.  Men jag får återkomma till frågan så snart jag läst hela den nya översättningen av Eva Åsefeldt.