Låt mig presentera en av mina bästa käpphästar. Den heter En Roman Bör Aldrig Vara Mycket Länge Än 250 Sidor.
Kom ihåg att även om jag uttrycker mig kategoriskt så talar jag inte om lagstiftning utan endast om vad jag själv tycker är bäst. En väl inbunden bok på 250 sidor och hårda pärmar, och med en storlek på texten som inte tvingar en att använda förstoringsglas, är en fröjd att läsa och att hantera. Är det dessutom ett fint typsnitt på texten och papper av god kvalitet och grad av vithet så blir upplevelsen en ren njutning. Men en väl omläst och tummad Zebrapocket av Agatha Christies Mordet på orientexpressen, 188 sidor och pris två kronor och tjugofem öre när den gavs ut 1957, kan ge en väl så god, om än lite annorlunda, känsla.
Märk att jag nu enbart talar om själva boken. Det finns böcker på 500 sidor där själva berättelsen inte skulle förlora något på att man strök lite. Men det finns självklart också berättelser som kräver mer plats. För mig är den bästa lösningen då att man delar upp berättelsen i flera volymer. En hårt limmad storpocket med 1500 tunna sidor med fin stil är i princip helt oläsbar. Då läser jag hellre på en läsplatta.
Min romankäpphäst har en kompis som följer den vart den går. Den heter En Biograffilm Bör Aldrig Vara Längre Än 90 Minuter.
Gunnars Bokblog 
Lämna en kommentar