Gunnars Bokblog

Den här texten publicerades första gången den 7 augusti 2024 i Kalmarposten.

Lipari

Emeli Mårtensson

Bokförlaget Forum

320 sidor

Ytligt sett borde livet vara perfekt för författaren Monika Frezzolini. Hon är på väg till en liten ö i södra Italien tillsammans med sin familj för att tillbringa semestern i en lånad villa med pool tillsammans med goda vänner. Men den idylliska bilden ljuger. Bakom fasaden har Monika problem. Stora problem. Hon bråkar med sin man. Hon kan inte skriva. Hon medicinerar efter en depression efter dotterns födelse. Hon dricker för mycket. Hon vet inte riktigt vem hon är och vad hon vill. Och förhoppningen att en semester med sol och bad och goda vänner och god mat och kallt vitt vin skulle kunna hjälpa henne grusas snart. Och inte blir det bättre av att en vulkan på en grannö har vaknat till liv och hotar att få ett utbrott.

Emeli Mårtenssons relationsdrama utspelar sig i en sparsmakad men målande beskriven miljö som alla som varit i Italien kan känna igen. Och även om huvudpersonerna i berättelsen ibland agerar lite överdrivet så är beskrivningen av Monikas stigande desperation både gripande och verklig.

”Lipari” är en perfekt bokcirkelbok. Här ställs många frågor men ges inga färdiga svar. Är Monikas man ”bara” manligt dålig på att förstå sin hustrus känslor eller är han en grym mobbare? Är Monikas väninna ”bara” obegåvat fantasilös eller är hon utstuderat elak? Har dottern Frida en diagnos eller är hennes maniska sorterande av stenar och kritor resultatet av dålig anknytning till modern. Och slutligen: Hur skall man se på Monikas försök att göra sig fri, och hur skall man, kan man, tolka det öppna slutet på berättelsen?

Gunnar Molin