Den här texten publicerades första gången den 18 september 2024 i Kalmarposten.
Det sista mästerverket
Magnus Johansson
ekström & garay
291 sidor
Bokomslagets svartvita bilder anslår tonen, och de två inledande kapitlen presenterar spelplanen för Magnus Johanssons debutroman ”Det sista mästerverket”. Berättelsen växlar mellan två tidsplan: slutet av 30talet – 40-talet och början av 2000-talet.
I slutet av 30-talet jobbar den 18-årige Erik Lind på stålverket i Uppsala. Där får han genom kamrater kontakt med den svenska nationalsocialistiska rörelsen, och inom kort blir han, utan någon egentlig nazistisk övertygelse, en av de ledande medlemmarna i SSS, svensk socialistisk samling i Uppsala.
Kring sekelskiftet 2000 möter vi samme man, nu under namnet Karl-Axel Sandell, som den gamle succéförfattaren signaturen KAS. Karl-Axel är på väg till ett möte med sin före detta fru som han inte träffat på många år. Hon har ringt och begärt en träff. Om han inte tillmötesgår henne hotar hon att göra slut på hans karriär.
Berättelsen om hans liv blir i form av hans memoarer ”det sista mästerverket”. Den åldrade författaren Karl-Axels språk och sätt att tänka och uttrycka sig är lite omständligt och gammalmodigt. Erik Lind skildras däremot trovärdigt som en levande, ”modern” ung man.
Eriks engagemang som nazist leder naturligtvis till problem, inte minst när han träffar en kvinna som han blir förälskad i, och författaren Karl-Axel brottas med problemet om hur han skall skildra sin dolda bakgrund i sina memoarer.
Magnus Johansson har skrivit en vid första påseendet lite gammaldags historia. Men den är skriven med ett noga genomtänkt och formulerat språk, och den är konsekvent genomförd. Människor och miljöer är trovärdigt beskrivna, och berättelsen knyts tillfredställande samman i slutet. När man läser ”Det sista mästerverket” tänker man mer än en gång att den här berättelsen skulle passa utmärkt som underlag för en dramaserie på teve.
Gunnar Molin
recensent
Gunnars Bokblog 
Lämna en kommentar